Från Svacka Till Packa

Idag har jag och mamma satt upp första paret gardiner i lägenheten. Köpte dem för 40 kr på loppis och tycker de är rätt coola. Färgerna på bilden kan vara svåra att se då jag tog den i mörker (lekte med kamerans slutartid lite) men den är mossgrön iallafall.

Tack mamma och pappa för hjälpen och sällskapet.



Nu börjar snart idol. Det är riktigt bra säsong i år tycker jag.

Nu har jag en ny blixt på G. En likadan som den förra bidde det. Fick ge 1500 för den. Det är rätt hyfsat då jag tyckte det var en skön blixt. Får se om jag gjorde plus eller minusaffär när jag säljer av saker jag bytte med micke. Förhoppningsvis blir det plus, datorn borde jag kunna få ut mer än 1500 för om jag lyckas få nån ordning på skärmen (men priserna på bärbart är rätt låga för tillfället dock). Sen har jag ju telefonen som är i rätt bra skick och hjälmen. Men det kanske typ kvittar jämnt eller nått.

Jag ser mig om och märker att jag redan börjat stöka till igen. När ska jag lära mig att hålla iordning lite. Kanske ska ringa mamma och se om hon kan komma med gardinstänger så man får de fixat iaf.

Idag kommer dagen gå åt att städa och kvällen att kolla på arn. Så mycket mer är inte planerat, men kan säga att det blir väldigt fint här nu när jag städat. Jag ska ta lite foton när jag väl är klar med städningen tror jag, beror lite på vad klockan hinner bli.

Lina var så gullig att länka mig så lägger jag ut en till sak jag skrev i somras

Raka vägar

Raka vägar… var jag än är på väg den här sommaren ser jag raka vägar. Långa ensliga dagar bakom ratten på dessa raka vägar. Mörka disiga nätter åkandes mil efter mil bredvid ett dike. Man susar alltid förbi så fort man kan utan att fundera vad som gömmer sig bakom snåren av tistlar och brännässlor.

En vacker dag skall jag stanna till vid ett av de där dikena och bara gå rakt ut i skogen. Inte bara för att kissa utan mer för att se vad det är som gömmer sig där inne, där under de stora tallarna som svalkande skuggar solens gass. För tänk, när man har åkt hundra mil så har man säkert missat större delen av dem. Man ser bara starten i backspegeln och målet i horisonten. Man bryr sig aldrig om vad som händer på vägen, om det inte är ett spännande program på radion eller om någon i bilen berättar något kul. Men det är saker man gör mest för att slippa tänka på vägen.

Jag minns när jag som barn var ute på semester med en av mina bästa kompisar. Vi skulle åka upp till hans stuga som låg lite högre upp i landet. När jag var barn var bilåkningen det tråkigaste som fanns, när jag var ung fanns det inte massa tv-skärmar till bilarna och massa bärbara nöjessaker. Hade man tur så hade man ett litet spel med två knappar där det gick ut på att hämta guld från en bläckfisk. Det kunde roa oss barn i kanske en timme.

Sedan hade man lite lekar som man alltid höll på med. Klassikern var 20 frågor. Jag minns särskilt min kompis lillasysters fantasi i den leken. Så fort det var hennes tur att komma på något att tänka på behövdes bara en fråga och ett svar, frågan hade inte behövts den heller egentligen, den sa vi mest för att hon skulle tycka det var lite kul. Frågan man ställde var ”Är det en sak?”, det svarade hon alltid ja på, sen var det bara säga svaret rakt ut. Svaret måste varit det enda hon tänkte på när hon var liten, men såhär i efterhand kan man skratta åt det. Man kunde skratta åt att man visste att hon skulle tänka på sina barbiedockor. Så var det hela tiden när hon var liten. Alltid dessa barbiedockor.

När vi tröttnat på att leka lekar och låssas att man hade tv-spel i nackstöden så var man tvungen att känna efter, och när barn väl känner efter händer det ofta att de är kissnödiga. Speciellt om de har haft en flaska saft att fördriva tiden med den första timmen i bilen. Då var det bara att tjata på min kompis mamma att vi behövde gå och kissa. Hon svängde av på någon liten skogsväg och vi sprang in i skogen för att hitta något kul ställe att kissa på. Man kunde leta upp vad som helst för att göra det roligare att kissa, gärna ville man kissa på insekter av någon anledning. Satt det en fjäril och njöt i solen så ville man inget hellre än att kissa på den av någon anledning.

Men jag minns att just den här gången hittade vi nått väldigt spännande. Ja så spännande att vi till en början helt glömde bort att vi behövde kissa. Vi hade stannat precis bredvid en folkvagns bubbla såg ut att ha stått vid den där skogsvägen i minst ett decennium. Den hade sjunkit i mossan och det hade börjat växa små träd genom golvet. Som barn finns det inget häftigare än övergivna saker. Det dyker upp så mycket frågor som man vill ha svar på. Eftersom föräldrar ska ha svar på allt så ställer man självklart frågorna till dem, ”Varför står den där bilen där?”, ”Har någon dött i den där bilen?”, ”Ska vi ringa polisen och säga att vi hittat en bil?”. Föräldrarna försökte svara så gott de kunde men de kunde inte svara på allt, för hur mycket vi barn ville så hade de inte svar på allt.

Nu när man blivit det som nog räknas som vuxen så söker man fortfarande efter saker som man inte kan förklara. Men tyvärr har man inte samma fantasi som man hade när man var barn. Men om man kör in på en avstickare utefter resvägen kanske man kan gå in i skogen och hitta de där oförklarliga sakerna igen, de man alltid hittade som barn. Man kan låta fantasin spåra iväg hur långt man vill, det finns oftast inget svar som man kan hitta. Så för att låta fantasin skena igen vill jag se vad som finns bakom diken och brännässlor utefter dessa långa raka vägar.

Äntligen fredag igen! nu kan jag slappna av en hel helg. har inga planer mer än att ligga och slappa typ. Riktigt skönt. Väldigt lite kommentarer på min novellaktiga grej i förra inlägget. Vill ju veta vad ni tycker om det.

Idag är annars än rätt skön dag i övrigt också. Bytte bort min blixt till kameran (kommer nog dock skaffa en ny) mot en bärbar dator, en mobiltelefon, en hjälm och en laserskrivare. Så har jag klippt mig också så jag känner mig fin i håret. Det är inte allt, det bara strömmar in positivitet idag för min nya telefon kom också och så fick jag lön också (en ganska hög sån).

Så hoppas helgen fortsätter i samma anda

Kom hem med en tanke om att skriva en novell. Vet inte om det här är en novell, historia eller artikel eftersom jag inte läst några regler om hur man ska skriva för att få det i rätt genre, så jag skriver som jag vill ändå. Jag hörde en reklamsnutt på radion för ett program som skulle handla om kärlek vid första ögonkastet. När jag hörde bara orden kärlek och ögonkast ihop så susade mitt minne tillbaka till min första riktiga kärlek, kanske den enda riktiga kärleken jag haft. En kärlek som inte bestod av krav, tvång och strävan efter tvåsamhet.

Det handlar inte om en oklanderlig kärlek till ting om ni nu skulle få den funderingen, utan det var en mänsklig kärlek som innehåller en sån stark laddning mellan två personers blickar. Jag kommer inte skriva ut personens namn, eftersom jag inte vill gå in ge vissa läsare bilder framför sig utan leva in i texten istället. Men om hon skulle läsa det här skulle hon nog förstå att det handlade om henne.

Jag minns första gången jag såg henne. Jag och mina klasskompisar skulle på utomhusfest på en ö här i stan. Först trodde jag att det var en gammal klasskompis jag såg sitta där, men sen såg jag blicken, din blick som var låst i min och fick mig trollbunden från första stund. Jag och mina klasskompisar vi cyklade bara förbi er, på väg mot våra egna bravader. Men du, du fanns kvar i mitt huvud efter det att vi cyklat förbi. Det fanns en längtan, en iver och en nyfikenhet som ville kunna se in i de ögonen igen.

Mina tankar var kvar även när vi träffade klasskompisarna nere på stranden. Jag kunde inte i mitt sinne fatta varför en blick kunde uppehålla sig i mina tankar så länge. Fortfarande uppe i mina tankar framför den eld vi tänt, så hör jag nya röster, röster jag aldrig hört förr. Jag visste att de inte var de vanliga vi brukade festa med så jag tittar dit, jag ser min klasskompis gå mot rösterna för att hälsa dem välkomna dit.

Jag börjar se figurer komma ut ur mörkret och sedan så ökar pulsen och jag ser blicken igen. Är det sant? Ska de till oss? Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara se henne i ögonen. I min blyghet så klarar jag inte av pressen av en mötande blick av den intensiteten så jag går bort till de som står och spelar kubb. Jag går med i spelet för att försöka skingra tankarna. Men när jag står där och spelar så kommer hon... jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag kan inte det där med kärlek. Jag spelar klart min omgång för att inte verka suspekt och rör mig bort mot en brygga längre bort där jag ser att några klasskompisar valt att ta sig ett dopp.

Jag stannar på bryggan ett tag, tar lite mer att dricka och känner modet öka i mig. Kanske skulle jag ta den chansen som det verkar att hon ger mig, hon har sett på mig, hon har stirrat in i mig och hon har brutit sig igenom mina spärrar som gör att jag inte kan se personer i ögonen. Hur gick det till? Måste jag fråga henne eller är det sådant vi bara borde veta?

Jag och promillehalten i mig väljer att röra oss tillbaka till alla som nu samlats vid brasan med en cd-spelare på hög volym. Jag sluter in i gänget och tar en spanande blick, vad får jag se? Min klasskompis håller om henne... hon, tjejen jag känt att jag fått en kontakt med utan att ens ha pratat, hon är redan tagen. Hur kunde jag låta chansen gå förlorad. Jag tänker en stund och reser mig upp, jag rör mig mot cyklarna. Jag vill egentligen inte vara kvar längre. Jag måste hem och tänka på mitt misstag, misstaget att låta henne försvinna till någon annan.

Jag går bortåt då jag hör tonerna från en av de CD-skivor jag haft med mig. Jag stannar upp och ser mig om, belåten att någon äntligen vill testa min skiva. Låten som kommer är survivors gamla slagdänga eye of the tiger. Jag känner mig lika ensam som Rocky när han knockat sin motståndare och står ensam kvar i ringen. Med en suck av att ingen vill röra sig till min musik vänder jag mig om igen. Då är de där, ögonen, rakt framför mig är de. Jag kan inte se bort, jag vill inte se bort, jag vill bara se rakt in i dem.

Paniken börjar röra sig i kroppen, hur ska jag hantera den här för mig ovanliga situationen? Jag kan inte bara stå som ett fån och se henne i ögonen tills alla gått. Med tanke på vilken låt det var så kommer jag bara på en enda sak att göra; Jag skuggboxas med henne... inte det mest charmerande, men den enda lösning jag kom på. Med blicken fäst i hennes ögon börjar jag skuggboxa... och hon hänger på. Helt otroligt, jag kunde inte fatta, hon var vid mig och hängde med på mina konstigheter.

Vad är hon för människa? Någon ropar hennes smeknamn, det är min klasskompis som satt och höll om henne. Jag känner olusten stiga samtidigt som jag känner mig elak mot honom eftersom jag ändå dansade med tjejen han raggade på. Hon släpper mig med blicken och tittar på min klasskompis och säger "Jag dansar nu" fast hon bara skuggboxades med mig. Eller var det vad vi gjorde? Dansade vi? Jag vet än idag inte vad vi gjorde men kul hade vi iallafall.

När låten var slut kom det en ny, inte alls samma sak som innan att man kunde hitta något konstigt halvflummigt att göra. Det var bara att ta mod till sig och fatta tag i henne som om det vore en tryckare på ett lågstadiedisko. Även om Eye of the tiger på något sätt i mig kändes som vår låt så var den här minst lika bra. Jag har inte dansat på det sättet vi dansade innan och knappt efter heller. Vi dansade tryckare med ögonkontakt. Vi kunde inte släppa blickarna. Jag visste inte om det var alkoholen eller om det var något i luften. Men jag kände att jag var på väg att drunkna i det eviga havet som var hennes ögon. Efter att sett in i ögonen ett långt tag så började nervositeten krypa sig på igen.

Vad gör man nu? Kan man bara stå och stirra hela kvällen? Jag tog mod till mig och slöt mina ögon, jag såg att hon gjorde detsamma. Jag förde mitt huvud mot henne och kände våra andedräkter mötas. Våra nästippars värme mot varandra fick oss att börja vinkla huvudet för att inte krocka i en pinsam eskimåpuss. Våra näsväggar smektes och jag kände hennes andetag komma närmre. Var det dags nu? Första kyssen? Skulle den komma nu? Jag kände hennes näsa smeka min kind när våra läppar möttes och tiden stannade. Jag var där, jag var med om min första riktiga kyss, jag kunde bara tänka på henne... men mest hennes djupa ögon. Men kyssen var lika passionerad från oss båda, fastän ingen av oss nog riktigt visste hur man skulle göra. Men det kändes bara så rätt. Även om jag vet nu när jag börjat bli lite äldre att det var en väldigt djup och blöt kyss så finns det nog ingen annan kyss jag minns så väl för att den kändes perfekt.

Men nu började mina vänner började röra sig... Nu visste jag inte vad som skulle hända med henne. Skulle hon åka hem? Var skulle jag ta vägen? Skulle hon minnas mig imorgon? Vi tog varandras händer och gick mot cyklarna. Vi pussades, låste upp och hoppade upp på våra cyklar. Tror båda kände samma sak; vi vill inte hem, vi vill fortsätta. Klasskompisarna började cykla iväg och vi cyklade efter. När vi var framme vid bron över till ön där vi varit så stannar några ur klassen upp. De pratar om att röra sig vidare till en annan strand. En strand som låg närmre där de bodde.

Jag och hon såg varandra i ögonen och behövde inte ens nicka för att fatta att vi skulle följa med dit. Alla hoppar upp på sina cyklar igen och börjar trampa sig vidare. På vägen visste jag inte var jag skulle titta, hon hade en lite annorlunda cykelstil tyckte jag när jag låg lite bakom henne, men när jag kom ifatt och jag kunde se in i hennes ögon så fanns inte någon tanke kvar på annat än hennes ögon. Vi fortsatte vidare till stranden som var det mål vi hade. Där parkerade vi cyklarna och slog oss ner bredvid varandra i gräset. Vyn var underbar, en upplyst stad vid vattnet. Det är så vackert. Hon lade sitt huvud mot min axel och jag lutade huvudet mot hennes, la armen om henne och våra blickar var fokuserade på vyn.

Staden gjorde oss trollbundna, men längtan efter hennes blick fanns där. Men för tillfället räckte hennes kroppsvärme och den vackra vyn. Det är ett minne för livet, jag får minnesbilder ibland om just det här men då står jag bakom mig själv och ser våra siluetter täcka ljuset från staden. Det känns som en filmsekvens som är så overklig och sagolik att jag ibland inte tror på den själv. Vi satt där och kände oss nykära och småpussade tills alla andra på stranden gått hem och daggen börjar kännas i gräset. Då väljer vi att också röra oss.

Vi tar våra cyklar men vi väljer att inte hoppa upp på dem. Vi går hand i hand och pratar. Men min blick är så fast i hennes ögon att jag knappt minns en enda sak hon sa, men jag tror jag hade ett stort leende på läpparna hela tiden. Vi kom till hennes dörr… minns precis var den var än idag. Vi stod och försökte lämna varandra under vad folk skulle kunna räkna som en evighet i väntans tider. Vi kysstes farväl och tog varandras nummer. Jag stod kvar utanför tills alla lampor i huset slocknat. Jag vet inte varför, men jag ville kanske att hon skulle vända någonstans så att jag fick se de djupa ögonen igen. Jag lämnade huset med en varm känsla i kroppen och samtidigt en djup oro.

Vad hade hänt, såg hon det jag såg, fick hon samma känsla eller ville hon bara kyssas en kväll. Dagen därpå så gjorde jag något jag knappt annars gör, jag ringde till henne. Jag ringde till en person jag bara träffat i några timmar och undrade vad hon gjorde. Jag längtade så efter det jag fått uppleva det vi haft kvällen innan igen. Jag ville träffa henne. Vi beslöt oss för att träffas direkt.

Tiden gick och vi träffades så ofta vi kunde, alltid när någon hade något att göra så försökte vi göra det tillsammans. Vi blev ett par och jag kände sådan lycka och värme som jag aldrig känt tidigare. Tiden tillsammans gick och hennes blick kunde alltid få mig att må bra. Men så kom den dagen, den dagen då jag skulle åka iväg, jag skulle vara borta i 4 veckor i ett land på andra sidan jorden. På den tiden funkade inte mobilerna på samma sätt som idag att man nästan alltid kan ringa. Utan det blev ett adjö som skulle räcka fram tills jag kom hem.

Det som gnagde min tanke var att hon strax efter att jag skulle komma hem skulle börja plugga i USA i ett år. Jag led i tanken på att först vara 4 veckor utan att få njuta av hennes sällskap, värme och blick och sedan ett år. Jag åkte iväg på min resa, med gråten i halsen sade jag adjö från min mammas mobiltelefon på flygplatsen. Saknaden fanns där redan då. Jag kom iväg på min resa, det enda sättet att höra av sig hem var ett vykort. Ett vykort kan inte ge svar utan det är en rapport från mig till dem. Vi flyttade omkring för mycket på vår resa för att hon skulle kunna skicka kort tillbaka till mig.

Jag hade en underbar resa men somnade alltid med henne i mina tankar och de djupa ögonen såg jag så fort jag slöt ögonen. När resan var över så började en resa hem, över 12 timmars väntan tills man kom tillbaka hem, då längtade jag som mest. Väl hemma så är det första jag ber om min mammas mobiltelefon för att ringa henne igen. Med lätt nervös röst svarar hon, hon är spänd hela samtalet tills jag frågar om det är något. Hon säger då att hon träffat någon annan när jag varit borta, jag tänker på min present jag köpt till henne som ligger nerpackad i min väska.

Varför tänker jag på den? Fattar jag ens vad hon säger, jag känner ändå gråten i halsen och säger 'Okej jag måste lägga på'. Vet inte om det var där min telefonskräck ökade men jag vet att det var den första i raden av svikande tjejer. Men jag tänker än idag om sveket var saknaden av henne eller om det bara var saknaden av vår ögonkontakt.

Det dröjde många år innan jag träffade henne igen efter det. När vi första gången möttes efter det så var det på en fest ute i obygden. Jag var bara där som chaufför till en gammal kollega. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg henne där. Jag såg henne inte från början när jag kom dit utan det var först när jag skulle in i köket och dricka lite vatten som jag fick syn på henne. Då stod hon och tittade på mig som om jag vore ett spöke först. Jag tittade på henne och då, då såg jag ögonen igen, hennes ögon hade redan börjat sjunka in i mina och då kunde jag inte annat än att se in i hennes på samma sätt. Det dröjde några sekunder av drömmande innan vi ens hälsade på varandra. Vi hälsades med en lång kram, sen fick jag hälsa på hennes pojkvän...

Det var en riktig knepig kille som inte kändes alls som någon den mjuka, söta tjejen jag fastnat för tidigare skulle kunna passa ihop med. Men så har det väl alltid varit att badboysen får alla tjejer. Jag stod inte ut med tanken på att hon var med honom, fast jag inte träffat henne på flera år, att jag inte ens gick i närheten av köket igen den kvällen. Jag åkte därifrån med tankar på henne som satt kvar ganska länge.

Efter det så såg jag henne inte igen tills för någon månad sen då jag träffade på henne utanför bion... det enda som jag såg var blicken. Jag minns knappt vad vi sa eller vad som hände, utan jag minns bara att jag såg hennes blick och kände att jag kunde falla pladask för henne igen.

Hur är det då? Man har hört uttrycket 'om blickar kan döda' om när folk stirrar så argt och anklagande på någon, att om människan besatt kraft att döda med ögonen, så skulle det finnas ett klart offer. Kan då blickar älska, och då menar jag inte att klä av någon med blicken eller älska det man ser, utan kan två blickar mötas så att det nästan känns som en fysisk känsla? När jag träffat henne så känner jag att så är fallet. Mina blickar kan älska hennes blickar även om vi som personer inte älskar varandra.

Vad tror ni inte hände nu! Tvättmedlet tog slut på första maskinen! Trött jag blir!

Nu sitter jag här och är förbannad... Kom hem på bra humör och tillochmed sugen på att skriva nån kort novell. Men skulle tvätta först men är inte sugen på det längre (men gör det nog ändå när jag skrivit av mig lite). Sitter och försöker få tradera att ta bort ett negativt omdömme jag har fått där. Ska ta hela historian från början.

Satt för ett par månader sen och kollade lite bland sista-minutenannonserna för 1 kr på tradera. Hittade en fastskruvningsbar vinkorköppnare och budade en hel kr. Fick den och säljaren skrev ett mail och undrade hur jag ville ha den skickad. Jag skrev att han kunde ta en postpåse då den inte vägde mer än 2 kg och de påsarna sväljer rätt mycket.

Då tycker han inte om iden och säger att den inte passar och säger måtten på den till mig, jag jämför med måtten på påsen och säger att den passar i den och att det blir billigaste sättet att skicka. Han börjar snacka om massa olika dyrare lösningar, men vatusan jag vill inte betala massa extra för en vara för 1 kr. Så ger förslaget på att slå in den och skicka som skrymmande brev istället. Vilket också blir billigare.

Då lackar han ur och avbryter helt kontakten genom att skriva att om jag vill ha den så måste jag åka till honom och hämta den. Han bor rätt långt bort så det kommer inte på fråga. Så jag skriver nått tillbaka om att han skrivit att man kan välja frakt i beskrivningen och att han begår avtalsbrott, vilket han inte svarar på.

Då tänker jag, äh strunt samma, jag orkar inte tjafsa med honom, vill han inte sälja så orkar jag inte tjata på honom.
Efter någon månad tröttnar jag på att se hans namn på tradera där jag lämnar omdömmen så jag väljer att lämna ett dåligt omdömme på honom efterssom han inte fullföljt affären.

Någon dag efter det ploppar det in ett mail från säljaren. Då säger han att jag fortfarande är bunden till köpet (som om inte han är det), att jag inte betalat i tid (svårt att göra när man inte har varken ett pris eller nånstans att betala) och att han ska lämna det till inkasso (om ni minns gäller det en vinst för honom på 1 kr!). Då lackar jag ur och skriver så fingrarna glöder, men han svarar inte utan ger mig negativt omdömme på tradera med kommentaren "Fullföljde inte".

Då lackar jag helt och tar kontakt med polis och tradera. Polisen kunde inte göra mycket efterssom ett hot om inkasso inte är ett hot. Traderas kundtjänst sitter i sin egna lilla värld och tycker att allt är på mitt ansvar (kunden har alltid rätt?!).

Efter någon vecka igen så återkommer tradera med att jag fått klagomål av honom på att jag inte fullföljt (idioten har avbrutit kontakten). Det enda de tjatar om är att jag ska ringa och reda ut det... JAG?! varför ska jag som knappt ringer min egen mamma ta kontakt med en säljare om en vara han säljer, om han vill sälja skiten får han väl ringa (svara kan jag alltid göra, men ringer aldrig). Efter ett tag fattar seghuvudena på tradera att de kanske ska skriva till säljaren istället. Sen dess har jag inte hört mer.

Häromdagen insåg jag att jag inte ville ha ett negativt omdömme på tradera som inte stämmer och jag inte är värd, så jag bad dem göra en enskild prövning på det så det försvinner. Då tycker de att jag ska föra upp det i rätten (observera fortfarande angående 1kr!).

Sen är det nu, har precis skrivit ett långt argt mail till tradera där jag förklarar allt och lite till (kan även slunkit med några utropstecken och svordomar aka. styrkeord så de fattar att jag är sur).

Vad anser alla? är jag en idiot som tycker att dubbla pris för frakt av en vara på 1 kr är för mycket? har jag helt fel i frågan? ska jag ta upp det i rätten bara för att han ska få betala rättegångskostnader? ska jag skita i det negativa omdömmet?

Idag har jag fixat massa saker, diskat, slängt bort den stora kartongen, slängt bort lite andra sopor, monterat en cykel, lagat en dator och massa sånt kul. Så jag är för trött för att skriva nå längre. Har lånat ut kameran också så kan inte ta bilder idag heller. Men tänkte fota cykeln imorgon.

Tänkte dra en bildserie på vad som inte bjukar hamna på bilderna över min lägenhet för att det är skamfläckar som inte skulle göra sig bra på bild. Men tänkte att jag kanske blir mer peppad att städa och fixa om jag visar dem.

Omaka strumpor som hängt på torkställningen i över en månad


Tvätt som legat lika länge (men har inga garderober än så har iallafall en anledning)


En låda som sideboarden låg i som har lite skräp i sig (den är för stor att ta för hand nånstans men den åker nog om några dagar hoppas jag). Sen även lösa hörnlister som står


Reklam och tidningar jag har en tendens att bara kliva över och lite slängda ytterkläder och skor brevid


Massa disk och stök i köket



Massa prylar som står i utrymmet som förut var klädkammare, en löst hängande lampsladd, en "liten" glipa i golvet och foderlöst


Allmänt oordning vid datorn, lösa lister och rejäla kabelhärvor i ett framtida sladdlöst hem


Smutsigt köksfönster (sysns inte så jättemycket hur smutsigt det är men det är riktigt illa tycker jag) och gardinlöst


Ett par rätt stora glipor efter borttagningen av portalerna



Saknad hörnlist, jag har den men har inte orkat såga till den


En fin upp-pallning av akvariumet


Beslagen till tvramen odolda fortfarande


Finns lite till men det kanske kommer senare

Nu har det varit helg igen, och har blivit som vanligt att man inte haft tid och ork att skriva något. Men har iallafall skaffat mig en egen systemkamera nu. Blev lite avis på syrran och en kompis sålde sin, så jag köpte den. En Canon EOS 400D med EFS 17-85 objektiv, sigma EF-500 DG super blixt, batterigrepp, stativ, trådlös fjärr och bildbank.



Så nu kan ni börja räkna med bättre kvalité på bilderna och även mer bilder.

I fredags så satt jag och nicklas hos mig och drack groggar och bärs för att senare åkaa och ställa oss utanför krogen när de stängde och träffa de som hade varit där. På vägen in så cyklade vi och som vanligt när nicklas och jag har varsitt fordon så blev det lite race utav det hela. Så när vi är på väg ner på stan så cyklar nicklas om mig, han vinglar till lite samtidigt som mig så att jag åkte in med framhjulet i hans cykel och rasar omkull.

Vi hade rätt hög fart så när jag ramlar glider jag några meter på knät och armbågen. Det gjorde rätt ont, men alkoholen minskade väl smärtan lite och vi skulle ju ner på stan så jag reste mig upp, reste upp cykeln, rätade till styret som hade vridit sig 90 grader och sedan ska jag granska mina kläder vad som gått sönder, jeansen fick ett hål på vänsterknät, men det gjorde inte så mycket hade ramlat på cykeln tidigare i år och fått hål på högerknät redan, så nu blev jeansen ännu mer personliga

Sedan kollade jag på jackan och förväntade mig ett stort hål i min fina snowboardjacka som jag köpte förra säsongen bara, men till min och nicklas förvåning så fanns där inget hål på armbågen, jag trodde först inte på nicklas när han sa det då jag i princip försökte bromsa ner farten av fallet med jackan, men inte nånting, det enda som blev var vid vristen ett litet hål men det kan varit gammalt också. Men snacka kvalitéts tyg i den jackan.

Här är bilder på såren jag fick
knä

armbåge

handled

Lägger bara upp bilderna med lite text till

Bonaden i sovrummet



Akvariumet med ram


TV


Vardagsrum


Temporärt köksbord


Lekte lite med kameran och tog en fin bild från köket

Nu har jag åkt på en rätt ordentlig förkylning. Snörvlar, nyser och kranen flödar. Blir nog så att jag stannar från jobbet så jag inte smittar ner alla där också. Mycket vitlök blir det ikväll iaf.

På det så gick min mobil helt sönder idag (tur jag hittade den där i soffan förut, måste bara ladda upp den lite mer). Så kan inte ta bilder på akvariumet nu när jag hämtat det. Det är iallafall fint och kommer bli grymt när det kommer in. Ska lämna in mobilen imorgon och får nog ut en ny. Måste leta upp papper på den bara.

Har inte så mycket uppslag på vad jag ska skriva idag. Skulle egentligen försökt komma iväg och hämta akvariumet som ska in i väggen men det blev inte så för lyckades inte ordna fram bil (letade inte så mycket heller iof. Kanske fixar det imorgon istället.

Om ni minns lampan jag gjorde till köket utav lite plastmuggar och färg så har de börjat missforma sig av värmen från lamporna (som åsa frågade om de inte skulle göra). Så de är inte helt runda längre, men tycker det är rätt charmigt ändå.

Hörde den här på radion idag. Har inte hört den på ett tag, är rätt fräck dans också.



hittade en till film med bara jumpstyle

Nu har jag kommit hem från ett upplyftande och roligt repskapsmöte (orkar fortfarande inte förklara vad det är). Blev positivt överraskad av upplägget och hur vi kommer jobba. Det blir nästan som PR-gruppen fast folk kanske tillockmed använder oss till något ibland!

Igår fick vi komma på 9 olika marknadsföringsideér för förbundet, det var skitkul, har haft vissa ideér i huvudet länge nu som jag fick tillfälle att dela med mig av. Tycker sånt är upplyftande och gör mig riktigt pepp. Även om mina idéer kanske är lite högtflygande så tycker jag att det är något sånt vi behöver i Röda korsets ungdomsförbund.

Själv valde jag att gå med i kampanjgruppen där det är fett mycket energi, konstruktiv kritik och idéer. Vill verkligen att saker kommer komma att bli av. Skulle vara så roligt att se sina idéer förverkligas. Har gjort lite grafik för RKUF som har blivit verklighet men det är inte så jättemycket, bara lite pixelbilder på ett community typ. Men bättre än inget.

Ska nog sova snart är fett slut efter en ordentlig energiurladdning.




Den här utsikten möttes man av imorse iaf. Riktigt vackert ute i skärgården iallafall.

Idag ahr jag inte gjort så mycket, röjt undan lite i vardagsrummet och gått ner med det till förrådet typ, inte mycket mer. Så är inte så mycket att skriva mer om det. Justja lagade en rätt god chili-con-carne också.

I helgen ska jag på möte och ska åka tåg kl 0653 imorgon >.< tröttsamt, måste sova när jag skrivit klart. Ska på repskapsmöte med RKUF vilket inte säger så mycket om vad jag ska göra eller nått men orkar inte förklara heller. Kommer väl en förklaring på söndag eller nått. Som sagt nu måste jag sova.

 La in en rätt rolig film som jag känner igen mig i

Idag skulle jag på iqtest med mensa (om ni inte vet vad det är kolla mensa.se). Kom från jobbet och tog en snabbdusch och kände mig tvungen att fylla på blodsockret för att klara provet, så åt lite mat, ett par glassar och drack faktist för ovanlighetens skull läsk. Sen cyklade jag iväg till provet. Kändes ruskigt bra svarade säkert på alla frågor utom en som jag var helt vilsen på. Men tror nog att jag kommer klara kvalgränsen iaf. Det är väl det enda jag har gjort idag.

Nu har jag blivit dålig på att uppdatera igen. I måndas var jag och jobbade lite med henke och barnprogrammet, vi håller på lite med grafiken just nu.

Igår däremot bar det av till stockholm och det var ett äventyr i sig. Börjar från början... efter att jagat lite släp så tröttnade jag och valde att åka till ok för att hyra mig ett. Det börjar redan där med att metallfästet till släpets "nödbroms" hade gått sönder så jag tänkte jag åker och säger till dem om det så inte jag åker på skulden för det. Det börjar redan där med att jag inte tänker på att koppla på släpet ordentligt för jag bara ska åka ett par meter, vad händer då om inte att släpet hoppar ur låsningen som bara var till hälften och lägger draget i marken.

Jag gick in och pratade med de som jobbade och problemet med bromsen slutade med att jag fick köra med en uppkoppling som jag inte tror hade klarat av att bromsa släpet om det inte satte sig tvärstilla i ett träd eller nått. Orkade inte bry mig för jag hade redan sagt till han jag skulle köpa möblerna av att jag skulla vara där om lite mer än en timme.

Sedan åkte jag och hämtade nicklas och gps hos päronen. Sen bar det av till sundbyberg. Körde om rätt många fast jag hade släp... fast ändå kändes det som släpet sinkade en hel del då jag knappt kunde accelerera. Väl inne i sunbyberg så lyckas jag åka fel 3 gånger på vägen dit vi skulle fastän jag hade gps. Men lyckades tillslut hitta rätt. Köpte mig min möbel och stressade därifrån för att hämta en dator nicklas skulle få av rachid.

Jag lyckas inte hitta hem till rachid börjar bli lite frustrerad när jag kommit upp på samma ställe vid slussen 4 gånger, så vi väljer att möta honom på macken istället. Sedan åker nicklas med rachid och tar datorn därifrån. Jag fördtriver tiden på macken och för att slösa extra tid så släppte jag förbi en kille i kön och tror att han har varit med i nån svensk film eller tv-serie, kände igen honom så väl.

Sen kom nicklas tillbaka och vi slängde in allt i bilen och slog in i gpsen att vi skulle hem. Jag åker förbi samma ställe vid slussen där jag varit tidigare minst 2 gånger till och hinner tillochmed tillbaka till macken och vända innan rachid hunnit åka. sen åkerjag ut på hornsgatan (om jag inte minns fel) sen upp på en kullerstensgång och in i gränderna, hittar en stup backe och är glad att det inte är vinter och att jag inte har lastbil, åker förbi lokalen där miljonkulturell ungdom håller till (har varit där på projektledarredovisning). Sen ut på rätt spår igen, håkller på att åka fel ännu en gång men lyckas hinna svänga innan det.

Sedan lyckades jag ta mig till e18 ganska smärtfritt. Väl i västerås är vi redan 1 timme sena in med släpet, och vad händer då om inte punktering (jäkla vägverket att fräsa bort asfalten från vägen och lämna höga vassa kanter. Så vi får börja byta till reservdäck också. Vi lyckades med att kolla var det var punka,  packa ur saker ur bilen, hissa upp bilen, byta däck, hissa ner och packa in alla saker i bilen igen på under 7 minuter. Vilket pitcrew vi är. Sedan var det bara till macken lasta om bänken till bilen för den korta sträckan, betala förseningsavgiften av kärran, åka hem med bänken, bära upp bänken, åka till päronen med bilen, åka nicklas bil och hämta den skruttiga saaben och sen åka hem.

Skruvade ihop det mesta igår men kunde inte borra pga tiden men gjorde det idag och fixade till bänken så fint och tog en bild så ni ska få se. Blev riktigt vackert. Ser bättre ut i verkligheten också

I fredags fyllde mamma år och vi var ut och åt och såg på bio. Vi såg mamma mia, hade underskattat vad abbamusik kan göra med en film, tyckte den var riktigt bra, inte en lugn stund i den.

lgår så kom jochen förbi och vi tog några öl, spelade lite tvspel och kikade lite på tv, det var skönt att bara ta det lite lugnt faktist.

och idag så har det inte hänt så mycket, skjutsade hem jochen och bytte lite bilar fram och tillbaka det är detenda.

Så en ganska lugn helg utan större bravader och utan stress. Var förresten förbi och tänkte hämta akvarium i fredags, men det hade inte alls kommit så beställde ett annat som kommer på onsdag istället.

Jag satt igårkväll vid tvn och slökollade lite på tv när jag fick för mig att sticka ner handen i soffkanten. Bara en sån där impuls som man (eller bara jag?) får ibland. Naj jag grävde omkring där i dammet kände jag en penna och tänkte hmm undrar om man kan hitta något mer?

Visst kunde man det, det visade sig vara riktigt spännande att leta saker i soffan, och inget av det jag hittade kommer från mig utan allt är från tidigare ägare.

En lista på vad jag hittat hittills
2 st skedar
2 st pennor
4 st pokemonkort
1 st enkrona
1 st tärning
1 st galvad utomhusspik
1 st couronnering
1 st pärla/godis/kula har inte undersökt den så mycket
1 st leksaksbil
1 st legobit
1 st glasskärva på ca 13 cm
1 st tumstock
1 st fjärrkontroll
1 st igångslagen mobiltelefon (sony ericsson t300) som måste ha riktigt bra batteritid (om jag inte kom åt påslagningsknappen)

Lina är min rädderska i nöden, hon har hittat en perfekt deal till mig på en sideboard. 3000 kostar den och är rätt lik den de har på europamöbler, stor skillnad om jag får säga det själv. Det blir att försöka ta sig dit nästa vecka och köpa den, dessutom verkar det som om akvariet ha kommit, så det är flyt just nu. De jag kollar på är de som är till vänster på sidan.

Mitt badrum blev klart för snart tre månader sen och inte långt efter det så skickade jag in klagomål på 2 saker i badrummet, en kantstötning på badrumsskåpet och en lite väl stor spricka i kaklet bakom tvättmaskinskontakten. Idag hör de av sig och ska titta på det.

Snacka snabba människor... förmodligen kommer de säker skylla på mig också för kantstötningen och bara lägga nått klet i hålet. Får se vad som händer.

Nu är ramen självstödjande och hänger på väggen. Gjorde lite fint med sladdarna och sakerna under också. Tyvärr ser det ut som tvn står på centerhögtalaren men så är inte fallet.

Nu vill jag hitta en snygg sideboard att ha under. Denna är fortfarande perfekt fast för dyr Sideboard.