Från Svacka Till Packa

Då har man bott här i hundra dagar. Har inte alls hunnit/haft råd att fixa allt vad jag planerat. Går lite för sakta tycker jag. Jag måste börja ta tag i det hela.

Idag har det varit en jobbig dag vaknade vid midnatt för att kolla temperaturen ute. Märkte att det var kallt men inte så att det blir jättemycket halka så jag gick och la mig i 3 timmar till. Snoozade ett tag och pallade mig upp till jobbet. Ut och sanda i ett par timmar så inte folk halkar och slår sig på väg till jobbet. Sen la jag mig på soffan och inväntade att de andra skulle komma till jobbet. Runt klockan sex strömmar det in folk och jag orkar inte öppna ögonen riktigt än.

Sen kommer de och väcker mig och snor vår sköna sovsoffa och byter ut den och den andra sovsoffan till ett par fula, obekväma icke sovvänliga väntrumssoffor som inte alls passar in i rummet. Men det är bara jag på det där stället som hellre har enhetlighet än en och annan snygg möbel (jag tyckte inte sofforna var snygga men de andra tyckte tydligen det).

Men jag lyckas i sista stund rädda iallafall en av sofforna (den skönaste) från att åka i containern. Den står nu i verkstadsdelen av kupan och det är väl rätt ok.

Sen fortlöpte dagen med kontorsflytt buffelunch på pizzahut och sen en lååång eftermiddag utan raster och lite övertid. Fett drygt när man är inne på 11 arbetstimmen. Sen när jag kommer tillbaka så glömmer jag först bort var jag ställt cykeln så får vänta en stund extra på att få skjuts till den. Sen när jag är påväg hem, vad händer inte då... Jo cykelkedjan går av precis när jag är påväg över gatan. Jag får hoppa av och leda den över vägen (som tur var kom det inga bilar). Sen så hade jag ett kedjeverktyg i fickan (man vet aldrig när man behöver det). Så jag fipplar och efter ett tiotal minuter har jag fått på kedjan igen och börjat cykla.

Jag kommer kanske femtio meter när kedjan hoppar igen! Då tänkte jag 'Jag orkar inte!'. Så jag har cykeln som en sparkcykel resten av vägen hem, folk tittade lite konstigt på mig men det gick faktist lite snabbare än att leda cykeln. Så nu har båda mina cyklar som jag har hemma gått sönder. Den tredje och bästa står hos Nicklas och dit orkar jag inte gå för att hämta den. När jag kom hem så däckade jag nästan direkt och sov nån timme innan det började ringa massa människor. Så nu sitter jag bara och väntar på att tiden ska gå så att jag kan få sova igen.